När känner man någon?

Känner du MIG? Känner jag DIG? då menar jag förstås inte fysiskt.
Förmodligen inte även om vi har varit bekanta i dagar, veckor eller till och med år. När anses man att tro sig känna en annan person? när man är gift, sambo, bästa vänner eller känner ens föräldrar och barn varandra? Ju mer man tror känna en person ju mer besviken eller glad blir man (jag) av en handling eller ord. Har jag bara känt dig en timme så kan jag inte ta åt mig på samma sätt för hur skulle det vara möjligt eller kan det de? Känslor är jobbiga, känslor är härliga, precis som människor....jag älskar att prata med folk, jag älskar att skriva med folk, alla möjliga sorter och med olika bakgrunder för det är det som gör det så härligt och intressant. Pratar jag med kvinnor så har dom ett visst sätt, hur ska jag uttrycka det...typ ett revir-avstånds-tänkande-sätt och kan vara mycket dryg på sitt sätt, hm inte alla då förstås med många. Pratar jag med män så har dom ett annat sätt, visst dom är ju helt kokkobello för det är en annan art och kommer helt klart från en annan planet men samtidigt är dom väldigt simpla och harmlös på nåt sätt.

Vill du lära känna mig så är det de bästa sättet att fråga mig rakt ut, gå för tusan inte runt och fråga någon annan för då blir det garanterat fel svar för den "tror" sig känna mig.

Jag är 41 år. Jag är snäll. Jag är envis. Jag är bestämd (i många fall). Jag är kvinna trots att ena halvan av mitt bröst är bortopererad pga Cancer. Jag har 1 son och kan inte få fler barn. Jag är singel och ska fortsätta med det. Jag tycker om att se världen och tänker fortsätta med det så länge jag kan. Jag gör det jag kan och vill, sticker det i ögonen på dig och du blir avundsjuk så var inte det. Skaffa dig istället det liv du själv vill ha, du har bara ett liv och kommer aldrig att få ett till.

Ta alla chanser för att må bra och då menar jag lägga manken till och prioritera vad du vill istället för att bara drömma om det.

"Jag vill så mycket som jag helst skulle vilja att jag inte ville"