Lite tankar..

Jag har ju helt klart för mycket tid att tänka och fundera över livet och dess händelser.

Hur det med medveten och omedveten kärlek tex? En del människor gör ett medvetet val över vem eller vilken typ av människor som ska få ge dom kärlek. Tänker på kvinnorna som blir medvetet kär i gifta män, är det för att dom inte vill binda sig på riktigt och känna sig "safe"? Tänker på dom som medvetet letar efter en speciell egenskap som exempelvis en man som söker en kvinna bara för att kunna bryta ner sin kvinna för att känna sig stark och manlig?

Jag själv har lite svårt att sätta mig in i något fack men man är ju oftast blind i sitt egna val. Jag vill inte tillhöra dom som väljer medvetet.
Hur det än är så vet jag att jag har blivit så mycket mer försiktig och kan hända lite FÖR försiktig. Chanser finns, kommer och går för att bli förälskad och vara två i tvåsamhet, jag vill kunna stänga av allt förnuft och bara släppa taget men hittills med facit i hand så har det inte gått så bra. Nu gör jag mitt bästa för mota bort den starkaste känslan som finns.

När väl det helt omedvetna valet och känslan kommer förbi och det inte finns några återvändo, det är då det händer...

Nollställd!

Ibland vet jag varken ut eller in, fram och tillbaka eller upp och ned. Vad händer och sker, mycket nu tydligen och jag blir så snurrig i planeten.

Ny lägenhet, sökt till skola, har en coach som verkligen vill mitt bästa känns det som. Sommar snart och utomlands, konsert i Göteborg och så mycket fler saker så jag får huvudvärk.

En sak som verkligen är mediterade och som får mig i balans är att ta långa promenad, vilken utrensning i hjärnan, helt klart underskattad form av att må bra.

Usch, egentligen tycker jag inte om våren och sommaren på något vis. Det är ju för att det blir en stress med hur sommaren kommer att bli med Emil och hur han kommer att få vara hos sin pappa. Jag vet inte riktigt än....är väl ingen ide att oroa sig men det sitter i bakskallen ändå....